Svar från Björn Rydevik

På whiplashkommissionens presskonferens i maj 2005 ställde vi en del frågor till Björn Rydevik.
Svaren var inte tillfredsställande så vi mailade honom frågorna igen och sent om sider fick vi
svar på våra frågor.

--------------------> nov 2005 <---------------------

1) Vi med ligamentskador, fasettledsskador samt instabilitet i den övre delen av nacken (C0-C3) ingick tidigare i WAD 4, (vilket det inte gör idag). Så, vi undrar nu fortfarande, till vilken "grupp" tillhör vi, är vi tex. ryggmärgskadade?

Svar: De personer som har påvisade ligamentskador, facettledsskador samt instabilitet i nacken har alltså synliga skador på olika strukturer (ligament, leder, kotfrakturer etc) och dessa skador har bl.a. särskilda diagnosnummer enligt Socialstyrelsens klassifikation.


Vi menar att det riktiga är att då beskriva dessa skador just med sådana specifika diagnoser, vilket bör underlätta att personer som ådragit sig sådana skador får rätt behandling, inriktad mot just den påvisade skadan hos den enskilda patienten. De personer som har sådana skador tillhör inte någon enhetlig "grupp", och därför anser vi det inte lämpligt att samla dessa i en grupp WAD 4, utan varje person bör ses individuellt beroende på vilken skada som just den personen har. Ryggmärgsskadad är en person som har en skada på ryggmärgen med olika grader av funktionsbortfall, alltifrån lättare störningar till totalförlamning. Om en person eventuellt är ryggmärgsskadad kan enbart avgöras genom neurologisk undersökning av den enskilda personen; det är inget som gäller generellt rörande personer med t.ex. kotfraktur eller diskskada i nacken.


2) Du säger ovan att "dessa skador fordrar då alldeles speciellt omhändertagande".
VAD är det för speciellt omhändertagande? Tidigare har dessa skador behandlats som om de var whiplash, med bl.a rehabilitering och
bemötande. Nu är dessa skador inte längre whiplash, utan något annat, så hur ska det fortsatta omhändertagandet förändras?
Skadorna har inte alltid upptäckts direkt, utan många går länge med dessa svåra skador utan korrekt diagnos.



Svar: Det speciella omhändertagandet innefattar bl.a. att man tar ställning till om det kan vara aktuellt med kirurgisk behandling för att t.ex. stabilisera en instabil skada på ryggraden i nacken, för att förhindra skada på ryggmärgen med åtföljande förlamningssymtom. Även dessa skador, inte enbart WAD 1,2 och 3, behöver ju rehabilitering anpassad till skadans art och grad.


Alla personer med olika grader av skador på ryggraden behöver dessutom ett professionellt bemötande i sjukvården, oberoende graden av skada. Det finns dock inget som talar för att bemötandet skulle behöva vara olika för patienter med olika grader av skador på ryggraden dvs att en patient med ligamentskada eller diskskada i nacken skulle bemötas på annat sätt än en patient med WAD 1,2 eller 3, med skillnaden att t.ex. en påtaglig ligamentskada eller diskskada kan vara instabil d.v.s. kan eventuellt leda till förlamningssymtom om den inte upptäcks och behandlas korrekt. Det är alldeles riktigt att de skador som nämns i frågan tyvärr inte alltid upptäcks direkt, och det är bl.a. i detta sammanhang som förhoppningen är att Svenska Läkaresällskapets och Whiplashkommissionens konsensusdokument "Diagnostik och tidigt omhändertagande av whiplashskador" skall kunna bidra till en förbättrad utredning och behandling genom olika former av konkreta råd vad gäller det primära omhändertagandet hos personer som blivit utsatta för whiplashvåld. Vi planerar en informationskampanj inom bl.a. sjukvården med råd och anvisningar angående vikten av ett korrekt tidigt omhändertagande av personer som varit utsatta för whiplashvåld, med syfte att förbättra diagnostik och behandling av denna stora grupp patienter.

--------------------

Vad ska man säga om svaren tycker ni?

whiplashgruppen.info

img