Henrik Dellborg
advokat, Henrik Dellborgs advokatbyrå AB. Göteborg
Bengt H Johansson
leg läkare, Belastningsskadecentrum, Umeå/Högskolan
i Gävle
Många som skadar
sig, till exempel i trafiken, är utlämnade till försäkringsbolagets
ensidiga bedömning, skriver advokaten Henrik Dellborg tilsammans
med läkaren Bengt H Johansson.
Är det önskvärt med försäkringslösningar
som ersättare för de allmänna välfärdssystemen?
Grundläggande för en rättsstat är att tvist skall
kunna lösas inför domstol. Förhållandet är
så väsentligt att det ingår i den Europeiska konventionen
om de grundläggande friheterna, antaget som svensk
lag (1994:1219).
För att konventionen skall vara meningsfull måste
dock en förfördelad person ha rimlig ekonomisk möjlighet
att kunna få sin sak prövad. För detta ändamål
fanns fram till 1997 en statlig allmän rättshjälp,
men den togs då bort och staten överlät då till
försäkringsbranschen att ordna detta skydd genom en
försäkringslösning, så kallad rättsskyddsförsäkring.
Sådan ingår i hemförsäkringen och kan ingå
i motorfordonsförsäkringen.
Samtliga försäkringsbolag har en begränsning
för hur stor ersättning som kan betalas ut. Gränsen
ligger vanligtvis mellan 75 000 kronor och 100 000 kronor och har
varit oförändrad sedan 1985. Ett bolag har nyligen höjt
gränsen till tre basbelopp, 115 000 kronor. För den drabbade
är dessa belopp i dag helt otillräckliga i väsentliga
frågor. Från 1985 till och med 2002 har inflationen för
diverse varor och tjänster varit 166 procent. En rättsskyddsförsäkring
med samma värde som 1985 skulle därför i dag egentligen
ge en ersättning med minst 200 000 kronor. Med beaktande av kompensation
för bortfallet av den statliga rättshjälpen borde en
rimlig rättsskyddsförsäkring i dag vara 250 000 kr.
Frågan om beloppets storlek har aktualiserats i flera
mycket uppmärksammade rättsfall. Till exempel då en
skadelidande, som drabbats av invaliditet, stämt ett försäkringsbolag
för att pröva om bolagets uppfattning är i överensstämmelse
med gällande rätt.
SVÅRT ATT FÅ KOMPENSATION
Den vanligaste konflikten rör sig om nackskador i trafiken,
så kallade pisksnärtsskador. Dessa drabbar ofta unga personer
med svåra invalidiserande besvär, som leder till livslånga
inkomstförluster som kan medföra en levnadsnivå på
existensminimum. Om skadan accepteras och invaliditetsnivån
blir anständigt bedömd, får de skadade kompensation
till den lönenivå de skulle ha om de ej drabbats av skadan.
Det medför ökade kostnader för bolaget.
Vid skaderegleringen anlitar försäkringsbolagen läkare,
som på konsultbasis bedömer om skadan orsakat besvären
samt graden av invaliditet. Underlaget för bedömningen är
huvudsakligen journalhandlingar och intyg. Vad den skadade själv
uppger eller vad anhöriga eller arbetskamrat säger bedöms
inte och någon personlig undersökning förekommer inte
heller.
Detta bedömningssätt har medfört stark kritik
från patientorganisationer, främst när det gäller
de medicinska rådgivarnas roll (Finansinspektionen 2003:1).
Systemet är även mycket kritiserat inom läkarkåren.
Till detta kommer att dessa läkare i sitt arbete för bolagen
inte är underställda Socialstyrelsens kontroll, varför
de kan göra godtyckliga bedömningar utan medicinskt ansvar.
Försäkringsbolagen försvarar systemet med att
de anlitar medicinsk spetskompetens för dessa uppgifter och att
de försäkrade vanligtvis är nöjda med skaderegleringen.
Påståendet om spetskompetens är ett partsuttalande
och kartläggning från patientförening motsäger
att de skadade är nöjda med densamma. Det är mot denna
bakgrund lätt att inse att många personskaderegleringar
blir av låg kvalitet och felaktiga och ger den skadade legitim
grund för rättslig prövning av förhållandet.
Enda möjligheten att få sådan gjord enligt
Konventionen om mänskliga rättigheter är att stämma
bolaget till domstol. En utredning visar dock, att om den skadade
förlorar målet får han räkna med att efter att
ha utnyttjat sin rättsskyddsförsäkring stå med
en personlig skuld om minst 250 000 kronor! Det innebär att det
med dagens rättsskyddsförsäkring nästan blir omöjligt
att driva en rättslig process i en angelägen fråga
och att många skadade är helt utlämnad till försäkringsbolagets
ensidiga bedömning.
HÖGT MÖRKERTAL
Försäkringsbolagen har vid några tillfällen,
då detta missförhållande förts på tal,
framfört att försäkringen i sin nuvarande form fungerar
eftersom den täcker de flesta fall. Man undviker dock att med
detta påstående ta hänsyn till att det låga
beloppet medför att processbenägenheten minskar och att
många fall därför aldrig kommer att tas upp till prövning
genom försäkringen. En samstämmig opinion från
patientföreningar stödjer denna åsikt, varför
mörkertalet är mycket högt.
Det är märkligt att försäkringsbolagen
inte följt med och utvecklat sin egen försäkringsprodukt
så att den bibehåller sin kvalitet. Än mer märkligt
blir förhållandet då behovet av sådan försäkring
är en uppenbar följd av det sätt på vilket bolagen
arbetar med personskaderegleringen.
Försäkringsbolagen har under senare år kommit
att få ett skamfilat rykte genom att ha urholkat pensioner,
visat urusel lönsamhet och givit häpnadsväckande optionsavtal.
Till detta kan nu även läggas att bolagen försummar
att ge och vidmakthålla den försäkringslösning
som statsmakten dem förtroendet att ordna. Försäkringsbranschen
har nu en möjlighet att korrigera sin rättsförsäkring
och därmed bidra till en bättre rättssäkerhet
i landet. Det är särskilt angeläget eftersom det nu
går ut över skadade och resurssvaga personer.
Fast i någon ram? Klicka
här för att komma till startsidan »
|
|