I samband med denna
förändring åtog sig trafikförsäkringsbolagen
att svara för ombudskostnaderna under skaderegleringen. På
senare tid har några försäkringsbolag börjat
inskränka detta åtagande, vilket lett till en debatt
om ombudens roll i personskaderegleringsärenden. Genom denna
artikel vill vi, i egenskap av verksamma jurister och ombud för
skadelidande på personskaderättens område, ge vår
syn på ombudsrollen.
Personskaderätten är ett komplext rättsområde
som omfattar centrala delar av civilrätten (skadeståndslagen,
trafikskadelagen, försäkringsavtalslagen m.fl.) och förvaltningsrätten
(lagen om arbetsskadeförsäkring, lagen om allmän
försäkring, regler om handikappersättning, bilstöd
m.m.). Härutöver kommer de s.k. avtalsförsäkringarna
(AGS, TFA m.fl.), semesterlagens bestämmelser om semesterersättning,
räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta
och trafikskadenämndens olika tabellverk för beräkning
av ersättningsposterna.
Den nyss gjorda uppräkningen skall inte uppfattas som uttömmande.
Inget ärende är det andra likt och frågor av rättslig
karaktär uppstår i praktiskt taget varje ärende.
Det redan omfattande systemet kompliceras ytterligare
av att systemet ständigt förändras. Den 1 januari
2002 trädde betydande förändringar av skadeståndslagen
i kraft. Förändringarna gäller dock endast för
skador som inträffat efter ikraftträdandet, vilket innebär
att den gamla lagen kommer att äga tillämpning länge
än. Vid årsskiftet 2003 genomfördes förändringar
vad gäller reglerna om förtidspension och sjukbidrag och
förändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring
har införts och ändringar i lag om ändring av skadeståndslivräntor
m.fl. är att vänta.
Personskaderättens område är således
svårhanterligt även för de flesta jurister. För
att kunna göra korrekta bedömningar krävs därför
särskild kompetens och erfarenhet.
Utan ombud har den skadelidande att själv ta ställning
i frågor om invaliditetsgrad, sambandsfrågor, dröjsmålsränta,
inkomstunderlag, samordningsförmåner m.m. För de
allra flesta är nyss nämnda begrepp okända och de
rättsregler som bär upp dem höljda i dunkel. Följden
är naturligtvis att den skadelidande i regel saknar förutsättningar
att tillvarata sin rätt om denne inte företräds av
ett skickligt ombud.
Det bör redan ha framgått att vår uppfattning är
att ombuden har en ur rättssäkerhetssynpunkt mycket betydelsefull
roll i personskadeärenden. Om de skadelidande inte kan få
sina ombudskostnader ersatta blir biträde av juridiskt ombud
en omöjlighet för de allra flesta. Det är därför
med oro vi ser på den tendens som Trygg-Hansa ger uttryck
för i sin artikel att väsentligen inskränka sitt
åtagande att svara för ombudskostnaderna.
Det skall i sammanhanget tilläggas att det
i fall då det rör sig om lindriga skador av övergående
karaktär eller med mycket låga invaliditetsgrader och
små eller inga inkomstförluster som följd kan vara
omotiverat med biträde under skaderegleringen. För skador
som uppkommit efter 1 januari 2002 kan det dock vara motiverat att
låta ett ombud gå igenom ärendet inför slutregleringen
eftersom ersättningen beträffande dessa skador i större
utsträckning styrs av invaliditetsgraden.
Vad är då ombudets uppgift, vilken roll bör ombudet
ha? I sin artikel ger Trygg-Hansa uttryck för en inom försäkringsbranschen
vanligt förekommande uppfattning att ombudet bör vara
en samarbetspartner som skall sträva mot samma mål som
försäkringsbolaget.
Enligt god advokatsed är advokatens främsta
uppgift att tillvarata klientens intressen. Av detta följer
att en advokat måste vara oberoende så att denne inte
misstänks ha lojaliteter som strider mot klientens intressen.
Enligt vår mening är uppfattningen att ombudet skall
vara en samarbetspartner som strävar mot samma mål som
försäkringsbolaget inte förenlig med god advokatsed.
Självklart kan parterna samarbeta i frågor som rör
arbetsfördelning under skaderegleringen. Det råder dock
inget tvivel om att parterna i praktiken har motstående intressen
och ombudet måste då självklart tillvarata den
skadelidandes intressen.
Enligt god advokatsed skall dock advokaten vara
saklig och får inte främja orätt. Med beaktande
av de lagregler som nämns i Trygg-Hansas artikel och inte minst
de etiska reglerna om god advokatsed hävdar vi att ombudet
i en personskadereglering har en absolut skyldighet att redovisa
journalhandlingar och annat medicinskt material även om dessa
talar till den skadades nackdel. Om den skadade förbjuder ombudet
att redovisa medicinskt material eller liknande som är till
nackdel för den skadade bör ombudet frånträda
uppdraget.
Enligt vår uppfattning är det i regel ingen fördel
för den skadelidande på lång sikt att undanhålla
information. Det kan exempelvis innebära att försäkringsbolaget
känner sig tvunget att bestrida ett ersättningsanspråk
där parterna med fullständig information skulle kunna
komma överens. Handläggningen fördröjs och undanhållandet
kan leda till tvist som inte kan lösas utom rätta. En
domstolstvist kan många gånger bli en dyrköpt erfarenhet
för den skadelidande.
Det har nämnts ovan att advokaten inte får ha intressen
som strider mot klientens. I det sammanhanget vill vi påpeka
ett par svagheter med det system som gäller i dag.
Det rådande systemet innebär ur den
skadelidandes synvinkel att det är motparten (försäkringsbolaget)
som betalar ombudet. Vi betvivlar visserligen att någon advokat
försummar att tillvarata sin klients intressen på grund
av detta. Det faktum att skadelidande emellanåt känner
oro för att så är fallet är dock skada nog.
En påtaglig brist är också att försäkringsbolaget
efter eget gottfinnande beslutar om den skadelidande skall ha ett
ombud eller ej. Vår erfarenhet är att skadereglerare
ibland nekar att svara för ombudskostnader i fall som vi upplever
som tämligen komplicerade. Den skadelidande har inte möjlighet
att få ett sådant beslut överprövat. Det finns
heller oss veterligen inga fastställda kriterier för försäkringsbolagens
bedömningar i dessa frågor. Sammantaget gör detta
att bedömningarna i ombudsfrågor framstår som godtyckliga.
I rättvisans namn skall tilläggas att vad som nyss sagts
endast är ett problem avseende ett fåtal försäkringsbolag.
De flesta bolag svarar alltjämt regelmässigt för
ombudskostnaderna.
Enligt vår uppfattning är det gamla
systemet med rättshjälp att föredra av de skäl
som nyss angetts. En tänkbar finansiering av ombudsarvodena
inom ramen för rättshjälpen är att en del av
trafikförsäkringspremierna sätts av och betalas in
till staten för detta ändamål. Frågan om ombudskostnaderna
skall återföras till rättshjälpen har fått
förnyad aktualitet då flera försäkringsbolag
blivit restriktiva i tillämpningen av åtagandet att svara
för ombudskostnaderna, vilket innebär att allt fler skadelidande
själva får föra sin talan mot försäkringsbolagen.
I sin artikel framställer Trygg-Hansa ett förslag till
villkor som måste vara uppfyllda för att bolaget skall
acceptera att svara för ombudskostnaderna. I korthet innebär
villkoren följande.
Det skall vara fråga om skador som är av allvarligare
art, rör större värden eller att ersättningsfrågorna
är mer komplicerade till sin natur.
Ombudet skall innan arbetet påbörjas redovisa behovet
av juridiskt biträde i en arbetsplan.
Ombudets arbete skall ske i båda parters intresse.
Rätten till ersättning skall kunna omprövas om ombudet
utan skälig orsak inte medverkar till en ändamålsenlig
skadereglering.
Förslaget har flera djupgående problem.
När det gäller det första villkoret har vi tidigare
angett att ombud inte är motiverat vid mycket enkla skador.
Problemet är att villkoret lägger all makt i händerna
på försäkringsbolaget att bedöma när ett
skadeärende är så komplicerat att det är motiverat
med ombud. Problemet förstärks naturligtvis av att det
inte finns möjlighet till överprövning av en oberoende
instans.
Det andra villkoret kan tyckas skäligt vid första påseendet.
I ett tidigt skede av skaderegleringen låter det sig dock
många gånger inte göras att i en arbetsplan redovisa
behovet av biträde. Under en skadereglering förändras
bilden många gånger efter hand på ett sätt
som inte går att förutse på förhand.
Eftersom ombudsrollen har en central rättssäkerhetsdimension
borde principen vara att bolagen accepterar att svara för ombudskostnaderna
i tveksamma fall. Endast de skador där det är klart omotiverat
med ombud bör falla utanför systemet.
När det gäller de två sista villkoren är de
enligt vår uppfattning inte förenliga med god advokatsed.
Ombudet måste ta tillvara klientens intressen. Ombudet måste
ha frihet att bedöma vilka åtgärder som är
lämpliga att vidta utan att behöva ta hänsyn till
motpartens intressen. Många gånger har den skadelidande
och försäkringsbolaget olika uppfattning om vad som är
ett sakligt grundat och riktigt resultat. Det är då inte
rimligt att försäkringsbolaget skall ha tolkningsföreträde
i detta avseende.
Vi kan ange följande exempel för att
illustrera problematiken. Antag att försäkringsbolaget
anser att ett skadeärende är moget för slutreglering.
Den skadelidandes ombud anser dock att man bör avvakta med
slutregleringen. Den skadelidande har visserligen återgått
i arbete, men arbetar med stor anspänning varför ombudet
misstänker att den skadelidande kommer att bli arbetsoförmögen
på sikt med inkomstförlust som följd.
Bolaget hänvisar till omprövningsrätten i 5 kap.
5 § skadeståndslagen och vidhåller att ärendet
skall avslutas. Ombudet känner till att rättsläget
när det gäller omprövningsrätten är oklart
och att omprövningsrätten endast omfattar förändringar
som varit oförutsebara vid slutregleringen. Å ena sidan
känner ombudet tveksamhet inför att gå med på
att avsluta ärendet. Å andra sidan riskerar han att förlora
rätten till ersättning om han följer sin övertygelse.
Självklart måste ombuden vara fria att
vidta de åtgärder som enligt deras uppfattning bäst
tillvaratar klientens intressen utan att riskera att försäkringsbolaget
egenmäktigt omprövar rätten till ersättning.
Som redan framgått kan ombudet inte i sin strävan att
tillvarata klientens intressen handla rättsstridigt eller främja
orätt. Vår absoluta övertygelse är att det
är mycket sällsynt att ombud agerar rättsstridigt.
Avslutningsvis vill vi framhålla att vår erfarenhet
är att i de allra flesta fall där vi varit ombud för
skadelidande har vårt arbete medfört att den skadelidande
fått en högre ersättning än denne annars skulle
ha fått.
Mats Wikner
Mailadress: mats.wikner@sylwan.se
Advokat
Axel Eskeby
Jur. kand.
|