Här hittar Du information om fullmakter, journaler samt information till läkare. Texterna är med tillstånd tagna från Henrik Dellborg Advokatbyrå AB.
| » Fullmakt |
| » Utdrag ur patientjournaler |
| » Information till läkare |
| .::
Bör försäkringsbolagen ha fullmakt att själva
inhämta de medicinska handlingarna i Ditt skadeärende? ::. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Advokat Henrik Dellborg På senare tid har enstaka försäkringsbolag börjat göra gällande att de skall ha fullmakt att inhämta all utredning för Dig som skadad. Man kan ifrågasätta det lämpliga i en dylik ordning. Det råder ingen tvekan om att försäkringsbolaget har rätt att få del av det medicinska sakunderlaget, exempelvis journalanteckningar för tiden både före och efter skadan. Om bolaget inte erhåller dessa journalanteckningar kan de under vissa förutsättningar med rätta vägra utge ersättning. Inom juridiken finns det en fullmaktslära som ger den skadade rätt att inte underteckna bolagets fullmakt (men han löper då ovanstående risk). Den skadade har även rätt att ovillkorligen när som helst under skaderegleringen återkalla en redan undertecknad fullmakt. Bolaget får då inte använda sig av fullmakten även om man har kvar den i original. Bolaget har skyldighet att på begäran omgående återsända fullmakten i original till Dig eller Ditt ombud. Likaväl som försäkringsbolaget beställer journaler kan Du eller Ditt ombud, efter specificering från försäkringsbolag, beställa de journaler som bolaget anser sig behöva och översända dem till bolaget efter Din genomgång och kontroll jämte eventuella kommentarer. Man kan därför säga att frågan om huruvida bolaget skall få Din fullmakt eller ej har dels en grundläggande principiell aspekt och dels en säkerhetsaspekt. Den grundläggande aspekten är att i andra sammanhang skulle aldrig en motpart (vilket man ändå måste uppfatta att försäkringsbolaget är) begära och än mindre få fullmakt från Dig. Det är således ett grundläggande principiellt fel att försäkringsbolaget skall ha fullmakt för Dig. Normalt är ändå säkerhetsaspekten det viktigaste argumentet för Dig som skadad. Den medicinska utredningen är grundläggande för den skadades rätt till andra ersättningar, exempelvis den så viktiga ersättningen för inkomstförlust som tyvärr därtill är livsvarig för många av er. Brister det i den medicinska utredningen får Du ingen ersättning alls. Som bekant är även läkare människor och kan göra fel. Det har historiskt alltid förekommit fel i journalanteckningar och på senare tid har dessa fel blivit allt vanligare bl.a. beroende på läkarnas stressade arbetssituation. Har väl ett fel i en journalanteckning kommit försäkringsbolaget tillhanda blir det ofta fråga om omfattande och tidsödande utredning för att bevisa att anteckningen är fel och det finns alltid en oro kvar att skadereglerare och sakkunnig läkare medvetet eller omedvetet påverkas av den felaktiga journalanteckningen. Det finns t.o.m. fall där man kan fråga sig om sakkunnig läkare överhuvud fått del av den framförda kritiken över felen i journalen även om de borde erhållit den. Det finns emellertid ett sätt att råda bot på ovanstående följder. Om det är fel i journal-anteckningarna kan Du eller Ditt ombud vända er till den lokala Socialstyrelsen och ansöka om s.k. journalförstöring. En journalförstöring innebär att en felaktig journalanteckning helt raderas ur journalerna samt att Du och Ditt ombud av Socialstyrelsen föreläggs att förstöra de erhållna felaktiga journalerna. Enligt patientjournallagen har läkaren ingen möjlighet att själv göra en dylik radering, utan beslut från Socialstyrelsen. Vår erfarenhet är att i de allra flesta fall beviljar Socialstyrelsen ansökan om journalförstöring. Eftersom journaler är ett av de viktigaste bevismedlen i personskaderegleringen bör Du och Ditt ombud kontrollera att Dina journaler inte är behäftade med felaktigheter. Är så fallet bör Du överväga att be Ditt ombud hjälpa Dig med ansökan om journalförstöring till Socialstyrelsen. Som ett exempel på hur illa det kan gå med felaktiga journaler lämnas följande bakgrund till en journalanteckning som Socialstyrelsen har beviljat journalförstöring för. Ett vanligt diagnosnummer för whiplash-skadade är S134 (distorsion i halskotpelaren). Som en del i den knapphändiga journaltexten dikterade läkaren till sin sekreterare diagnosnumret S134 utan förklaring till vad numret står för eftersom läkaren visste att sekreteraren med automatik skriver den förklarande texten som hör till diagnosnumret. Tyvärr missuppfattade sekreteraren diktamen och skrev istället F 134 jämte förklarande text som hör till detta diagnosnummer "psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa och hypnotiska, abstinens med delirium". Det vill säga alkoholutlöst delirium. Läkaren slarvade med kontrolläsning av journalerna vilket innebar att när ombudet som denna gång beställt journalerna fick del av dem innehöll de det felaktiga journalnumret och därtill hörande förklaring. Hade försäkringsbolaget hämtat in denna felaktiga journalanteckning hade den skadade och dess ombud i bästa fall fått del av den. Tyvärr är det så att bolagen över lag är dåliga med att skicka över kopior. Efter en rättelse hade den skadade fått leva med osäkerheten över huruvida det felaktiga journalnumret ändå påverkat skaderegleringen. I detta fall slog givetvis den skadades ombud larm och begärde journalförstöring vilket Socialstyrelsen beviljade. Detta innebar att försäkringsbolaget aldrig fick del av den felaktiga journalanteckningen. Enligt min uppfattning finns det bara ett svar på frågan i rubriken. Här kan Du kika på några häpnadsväckande utdrag ur patientjournaler. Se nedan. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| » upp | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| .:: Utdrag ur patientjournaler ::. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| » upp | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| .:: Information till läkare ::. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bengt H Johansson Leg läkare Belastningsskadecentrum, Umeå Nedanstående artikel hämtad från Läkartidningen 2001;98:3061-3063 författad av dr Bengt H. Johansson belyser på ett översiktligt sätt huvudproblematiken vid whiplashskada och innehåller adekvat litteraturhänvisning. Skaderegleringskonsulten Illerström har i Läkartidningen 2001;98:2643-2646 aktualiserat synpunkter om de whiplashskadades förhållanden, där han gör gällande att "om försäkringsbolagen lyssnade mindre på fiffiga ombud och välmenande läkare" skulle whiplashskadeökningen klinga av. Hans motiv för detta grundar sig på värderingar och kunskaper som numera är förlegade, men då hans uppfattning ibland finner stöd i läkarkåren kan det vara skäl att informera om nya forskningserfarenheter. Dessa talar entydigt för att skadan har en organisk och inte psykologisk grund. Whiplashskada är en uppkomstmekanism där en eller flera strukturer i nacken skadas. Den framstående australiensiske anatomen Taylor beskrev 1993 (1) att den kliniska bilden kan delas upp i symptom som dels härleds till skador i nackens övre segment, dels till dess nedre. Den övre symptombilden karaktäriseras förutom av nacksmärta av bl. a. yrsel, tinnitus, synproblem och koncentrationsproblem, under det att den nedre karaktäriseras av värk som strålar ut i armar och händer. Dessutom förekommer blandformer mellan dessa. Taylor et al. hade redan tidigare (2) påvisat att vid whiplashskador uppstår skador i nackens disker så att dessa slits loss från angränsande kotkropp ("rim lesion"), varvid diskernas nutrition försämras och disken genomgår en för tidig degeneration. Det har även visats att dessa skador har tendens att inte läka ut, utan övergå i ett kroniska tillstånd. Vid obduktion av trafikskadade har även påvisats att det föreligger skador särskilt i atlanto-occipitalleden samt blödningar runt C 2-nerven (3) liksom blödningar i dorsalrotsganglier (4). Bland andra skadade strukturer som har klinisk relevans har Jónsson et al (5) visat att det vid whiplashskador ofta förekommer små frakturer i facettlederna, men att dessa även under bästa gynnsamma förhållanden, inte syns på röntgen. Att dessa skador är av stor klinisk betydelse framkommer av att smärtbehandling med "radiofrequence neurotomy" gav smärtfrihet i 71% hos en studerad grupp (6). Skada i facettleder är således en mycket vanlig orsak till smärta vid whiplashskada. Det är tidigare väl känt att instabila förhållanden i nackens övre segment är förenat med yrsel, tinnitus samt olika former av synbesvär och balansrubbningar. Dvorak et al (7) studerade ligg. transversums och alares betydelse för stabiliteten i ledsegmenten mellan atlas och axis. De fann därvid att ligamenten har avgörande betydelse. I kliniska studier har Volle et al. senare genom funktionell MRI funnit att rupturer av dessa ligament är vanliga hos whiplashskadade med svåra symtom (8). Dessa patienter har haft mycket stor nytta av stabiliserande operation av dessa segment. Oculomotortest är en undersökning som belyser funktionsskador i centrala nervsystemet vad bl. a. avser balansorganen och ögonrörelser. 1998 presenterade Tjell (9) en avhandling om metodens tillämpning vid whiplashskador. Vid en internationell kongress i Bern, Schweiz 2001, förklarares metoden, på det sätt som Tjell beskrivit densamma, ha vetenskaplig validitet vid bedömning av whiplashskador, varför diagnostiken med detta tillförts ytterligare en metod. Whiplashskadade utvecklar ofta värk och funktionsrubbningar med fibromyalgiliknande symptom. I brist på kunskap har dessa - som vanligt - tillskrivits psykologiska faktorer. Vid neurofysiologisk forskning har man dock numera fått kunskap om hur kroppens muskler interagerar genom ett intrikat samspel mellan muskelspolarna. En modell för detta uppställdes av Johansson et al 1991 (10) vilken efter en serie forskningsresultat något modifierats och visat sig kliniskt relevant. Den modellen med tillämpning av smärtfysiologisk forskning avseende nervsystemets modulation vid kronisk smärta genom sensitisering och nedsatt central smärthämning, lättillgängligt beskrivet av Lidbeck, (11) gör att den fibromyalgilikande bilden vid whiplashskador blir fysiologiskt helt fattbar på ett kliniskt relevant sätt. Att skador kan uppstå vid låga hastigheter har även gjort att de skadades trovärdighet ifrågasatts. Det är nu klar visat att kollisionshastigheter i 15 km/h kan ge upphov till kroniska nackbesvär. Kullgren et al (12) har visat att det inte i och för sig är hastigheten som är avgörande för skada, utan accelerationen i viss fas, liksom en mängd tekniska förhållanden med avseende på bilens konstruktion. Således ger en bil med styv stol och styv kaross mer nackskador än en vekare konstruerad bil, som efter kollision uppvisar mer deformerade plåtskador. Litteraturen inom detta tekniska område är omfattande. Viss litteratur som skulle tala för att det inte föreligger nämnvärda risker vid trafikolyckor har av och till väckt uppmärksamhet. Illerström har av dessa nämnt Schraders artiklar. Freeman et al. (13) har gjort en omfattande epidemiologisk och statistik undersökning av dessa och flera andra artiklar och funnit dem vara behäftade med så stora metodfel att de nu inte längre utgör argument i en seriös debatt. Skadans allvarliga prognos har nyligen belysts i en elegant undersökning av Berglund et al. (14) där man funnit att personer, som vid trafikolycka uppgett nackbesvär, efter 7 år hade smärta i nacken i 40% jämfört med 15% i kontrollgrupp. Den tidigare rådande uppfattningen att skadan har en god prognos gäller således inte i dag. I stället måste man vara observant på att nackskada efter trafikolycka utgör ett allvarligt symptom, som långt senare, flera år, kan ge kroniska besvär. Den moderna litteraturen inom whiplashskadeområdet är omfattande men innehåller kunskaper som klargör att skadan har organisk orsak och att psykologiska faktorer som orsak till besvären numera inte står i överensstämmelse med vetenskapliga rön. Litteraturen om detta är omfattande varvid kan refereras till några exempel (13, 15,16,17). Inom ramen för en kommentar till en debattartikel ges inte möjlighet att mer omfattande belysa alla de nya kunskaper som kommit fram under senare år beträffande whiplashskador. Vad som nämnts ovan är några väsentliga iakttagelser, som klarlägger att dessa skador har ett klart organiskt underlag. Illerströms förhoppning om att ökningen av whiplashskador skulle minska om försäkringsbolagen skulle vara mindre eftergivliga, saknar därvid helt vetenskapligt underlag. I stället kan vi se fram emot, att den ökning vi nu noterar, allt mer närmar sig det verkliga antal av lidande personer som finns i befolkningen. Referenser:
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| » upp | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Källa: Henrik Dellborg Advokatbyrå AB Fast i någon ram? Klicka här för att komma till startsidan » |
Inget illamående eller kallsvett vid ontet.